Nu är humlesäsongen inledd !

Det betyder med andra ord att Elsa jagar och fångar nästintill varje humla som oskyldigt råkar korsa hennes väg. Humlorna släpps ganska fort, medan hon ivrigt snaskar samtidigt som hon spottar och fräser för att sedan fortsätta som om ingenting hänt ! Mycket mycket märkligt tycker jag. Ja inte att hon jagar efter dem, men att hon upprepar det flera gånger efter varandra, till synes helt oberörd över att de bränns ! Eller gör de inte det ?

Är de så goda att det eventuella sticket inte spelar någon roll ?

Eller kan det vara nektaren eller pollen på humlorna som hon vill ha ?

Jag säger åt henne varje gång, men det bryr hon sig inte alls om - humleberoendet är totalt !

Är det någon som har någon teori, eller som kan stilla min oro att det inte är farligt när/om hon skulle bli stungen av en humla i munnen eller på tungan ?  Eller någon som har ett avvänjningstips då inte ens den svidande, brännande eftersmaken tycks ha avskräckande effekt ?

En bild från förra sommaren när Elsa står på vakt vid blåklockorna där det ( o )lyckligtvis vimlar av humlor ...