I söndags gick Signe, Tyra, Elsa, Balto, Dino och jag på "Hundvandring med tipspromenad" som Olofssons Djurcenter ordnat.

Egentligen skulle ju även Doran fått följa med, men hon löpte som en "tok" ( iallafall så alla runt omkring henne blev "tokiga" ) så hon följde med husses guidetur på Saltkråkan och fick agera Båtsman! Vilket hon gjorde med bravur ! Husse var så stolt och märkvärdig över att få umgåtts med henne hela dagen och hon hade väckt stoor uppmärksamhet ! "Men kamera ? Vadå ? Skulle jag ta kort också ?"  ;-)

Nåväl hundvandringen var så givande och rolig och ett alldeles utmärkt avbrott på Dinos och Baltos besatthet av Dorinda.

En Schäfer, en Terveruen, en Newfoundlandshund, en Shiba, och så våra tre. Elsa var den enda tiken så hon hade fullt upp med att flörta med alla killar.

 Två timmars lång promenad inklusive en liten matsäckspaus med de rätta svaren på tipsfrågorna.

Vandringen gick genom Vildsvins- och Vargmarker, upp och ner för berg och i sanka myrer genom djungelliknande växtlighet.

 Det var hur bra och nyttigt som helst för alla hundar ( och ägare ) och Balto som är väldigt osäker inför andra hanhundar klarade av det galant ! Ingen hund behövde umgås om inte ägarna bestämde så,  vilket ju kan vara en trygghet för osäkra hundar.

 Frågorna handlade om hundarnas lugnande signaler - typ slicka sig om nosen, släta ut ansiktet, skaka på sig odyl, metasignaler - de små snabba signaler hundarna sänder ut till varandra vid hundmöten, farträdsla - när hundar reagerar på stressande situationer och andra intressanta frågor om hundars kroppspråk !  Åh vad det är spännande med hundars språk tycker jag !

Sedan tog vi bussen hem ! Vilken kontrast - först Vildmark med varg och vildsvinslukter mot vrålande bilar på motorvägen mot Norrtälje !

Väl hemma letade Dino och Balto efter Dorinda en stund - de tycktes tro att vi gömt henne någonstans hur nu något sådant skulle gått till ;-)

Men tillslut somnade de alla uttröttade !

Ett antal krypande små äckliga fästingar upptäckte vi på dem då vilka fick gå en obönhörlig död tillmötes ... Tack och lov så klarade vi oss ifrån dem iallafall och ingen av de illbattingarna hann suga sig fast på hundarna som tur var ( skönt med korthåriga hundar ) !

När Dorinda glad och nöjd kom hem så var killarna så trötta så de orkade knappt nosa på henne för att se efter om hon fortfarande doftade gott - och hon somnade också gott trött av havsluften och sin statistroll som Båtsman !